Jag blev så nostalgisk när jag letade lite bilder på datorn och snubblade över bilderna från Rios första semester. Eller ja, även vår första resa som familj.
Som 3.
Rio hade ganska nyss fyllt 3 månader när vi åkte till Amadores.
Rios första dopp, det var inte så populärt, haha
Det var helt fantastiskt!
Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på resan.
Dels för att det var en jättelyckad resa med fint hotell och härliga omgivningar men även för att vi var mitt inne i bubblan och förälskelsen av att precis blivit föräldrar för första gången.
Jag kommer ihåg att det kändes lite nervöst att resa iväg med vår lilla bebis för första gången.
Vi bodde i en stor lägenhet med en stor balkong och magisk utsikt. Rio var som en liten klocka när han var bebis.
Till skillnad från sin bror.
Han åt och sov på exakt samma tider varje dag och natt. Somnade kl 19 på kvällen, vaknade 23 för att äta och snabbt somna om, vaknade nästa gång 04 och fick en flaska och sov sedan till 07 då det var morgon.
Exakt på klockslaget samma tid varje dag.
Varje morgon lagade jag en härlig frukost
Dagarna i Amadores spenderade vi i solen på vår balkong på förmiddagen medan Rio sov inne i skuggan och sedan tog vi promenader längs stranden, kände på havet, åt goda luncher.
Puerto Mogán
Vi lade alltid Rio i vagnen och gick en kvällspromenad vid 19 då han somnade, då gick vi till någon mysig restaurang och åt en lång god middag som vi alltid avslutade med en Irish.
Varje morgon gick jag och Rio upp ensamma då Elin tog nattmålet vid 04 och fick sovmorgon.
Vi tog först en prommis för att köpa färskt bröd sedan hem och lagade frukost som vi dukade upp på balkongen innan vi väckte Elin.
Varje morgon satt vi här och njöt
Njuter av tanken på denna semester. Vi vilade upp oss och vi blev ett team på riktigt jag och Elin.
Vi levde i vår lilla bubbla och gick på moln.
Vi fick verkligen mersmak av resan och bokade en ny direkt vi kom hem. En långresa. En månad i Asien när Rio precis fyllt 5 månader.
Vilken vecka det har varit. Inskolningen har verkligen tagit på krafterna.
Men det har gått såå bra
Vi var lite oroliga för Rio, att lämna honom själv på förskolan.
Om man jämför honom med Flynn så har han alltid varit lite mer försiktig med andra människor.
MEN ack så fel vi hade, han stormtrivs hela tiden och i fredags när jag lämnade sprang han in direkt till sina nya kompisar. Vilken härlig känsla det var att se.
Det krävs lite planering att lämna en ettåring och en tvååring. De går på olika avdelningar.
Rio går med tvååringarna och Flynn på en avdelning med bara ettåringar.
Flynn är yngst på sin avdelning.
Jag är glad att det är uppdelat på det sättet.
Jag lämnar alltid Rio först, sedan går jag in till Flynns avdelning och ut ett annat håll via Flynns avdelning så inte Rio får se mig igen.
Rios skjorta kommer från Mini A Ture. Den är så gullig på honom. Jag gillar att den har knappar halvvägs.
Jag älskar Flynns tröja från How To Kiss A Frog , det är så fantastiskt skön och har bra passform.
I fredags hämtade jag båda barnen själv då Elin var ute och jobbade. Just den här känslan att hämta sina barn på förskolan. Jag har inte hunnit fatta att mina barn är så stora. Helt sjukt ju.
Den där känslan att gå in där bland alla barnen. Så ser Rio mig och skriker PAPPA, och springer i full fart och slänger sig i min famn och så får man den där långa kärlekskramen.
Det känslan är helt underbar. Det bästa av allt är att jag får uppleva det två gånger. Fem minuter senare går jag in till Flynn som också kommer springandes med öppna armar.
Helt helt underbar känsla.
Jag har varit lite orolig för just det här med förskolan så nu är jag verkligen lycklig att allt gått bra hittills.
Idag har jag och barnen varit på glöggmys ute hos min vän Micke på Solsidan. Det passade bra att vara ute på Solsidan på en söndag. Det missar man aldrig.
Extra kul eftersom detta är huset som ”Mickan och Fredde” bor i.
Svårt att inte älska denna utsikt
Rio hällde glögg över sina byxor så de hamnade i tvättmaskinen.
Vi hade superkul och barnen kunde springa runt i timmar och busa. Sista månaden har Rio och Flynn blivit mer kompisar. De kramas och pratar med varandra, på deras språk alltså,
fattar inte ett skvatt men sjukt kul att lyssna på. Det är som att de har skapat ett eget språk, haha!!
Denna vecka är första ”på riktigt” med förskolan. Jag lämnar båda barnen klockan 9.00 hela veckan. Jag tror jag kan ha gjort en kraftig missbedömning när jag serverade frukost till den här killen kl 8.30. Tänkte jag lämnar han vid frukostbordet i 5 minuter för att hjälpa Rio med hans kläder. Stort misstag. Herrejisses vad han hade röjt på, haha!! Hur är det ens möjligt?
Som ni märkt spenderar vi en del tid uppe i fjällen.
Ser så mycket fram emot denna vinter.
Vi ska för det första ha ett långt och mysigt ”jullov” i stugan med massa mysigt julbak inför jul, ett härligt julfirande med Elins familj, nyårsfirande och självklart massa lek och bus i snön ute.
Jag längtar efter att få köra vår nya snöskoter.
Vi har köpt en familjeskoter som vi kan åka ut på fjället med hela familjen.
Planerar redan nu i tanken vad jag ska göra för picknick i vinter.
Vi ska även åka massa skidor såklart.
Både slalom och längd. Rio gjorde slalompremiär i vintras som ettåring.
Kan vara det sötaste jag nånsin sett.
Han ska få åka lite mer slalom denna vinter och Flynn ska också få prova på.
Längdskidor åker vi också.
Jag måste berätta om första gången jag skulle åka längd.
Herregud!
Jag och Elin hade precis träffats och vi var uppe och hälsade på Elins föräldrar.
Elins syster och hennes fästman var också med.
Elins familj är sjukt aktiv.
Det händer alltid massor av roliga saker och de gillar att göra olika aktiviteter när man umgås.
Detta var första gången för mig i Norrland och på agendan denna dag stod det längdskidor.
Just denna dag var Elin inte så sugen på att åka längd och jag var inte sen att hålla med henne så vi bestämde oss för att ta en vessla upp på fjället där vi skulle möta upp de andra som skulle åka skidor upp. (ja, ni som förknippar längdskidor med att åka runt runt i ett elljusspår kan jag informera att det är inte det vi gör i Norrland. Här snackar vi bestiga en fjälltopp på ett par skidor)
Väl uppe på toppen möttes vi upp allihopa för en lunch i en stuga som finns där.
Ni vet, klassiskt fjälligt med våfflor, varm choklad och renskav typ.
Hur som helst, vi hade en trevlig lunch och när vi ätit klart kommer Elins mamma med en briljant idé. -Johannes och Elin, ni kan ju ta våra skidor och åka ner så tar vi vesslan. Så får Johannes prova att åka längd.
Innan jag ens hunnit säga att jag inte kan åka säger Elin glatt att det är en jättebra idé.
Okej.. Vad ska jag göra.
Det är första gången jag träffar mina svärföräldrar så man vill ju ändå göra ett bra intryck.
Elin, hennes syster Anna och hennes Emil står redan redo med skidorna på medan jag försöker fumla med pjäxorna som jag inte riktigt får någon koll på.
Jag har åkt slalom och tänkte i min vildaste fantasi att längdskidor inte är någon större skillnad.
Åh herregud vad fel jag hade.
Snabba instruktioner fick jag. – Du kan ju ploga om det går för fort bara, säger Elin och susar ner för backen tätt följt av Anna och Emil.
Där står jag, mitt uppe på en fjälltopp med ett par längdskidor under fötterna och en brant jäkla backe framför mig.
Om vi säger såhär, det var inte bara backen jag hade framför mig innan vi var nere utan vi snackar flera kilometers åkning i både backar och dalar innan vi skulle komma fram.
Jag tar ett djupt andetag och åker ostadigt ut över kanten.
Jag tror jag lyckades stå upp i cirka 5 sekunder innan skidorna styrde mig rakt ut från spåret och in mellan två granar. Krasch!
Resterande kilometrar var det värsta träningspasset jag upplevt i mitt liv.
Jag ramlade var tionde meter och fick inte till den där jävla tekniken.
Stakade mig med endast armkraft hela vägen!
Det var det sjukaste jag gjort. Har nog aldrig varit så slut i kroppen i hela mitt liv.
Elin försökte förgäves hjälpa mig med teknikråd men kunde knappt få fram orden mellan hennes totala asgarv under hela tiden.
Anna och Emil försökte heja på men jag var ett hopplöst fall.
Elin blev orolig att hon satt spår i mig för alltid. Hon har berättat efteråt att hon trodde att jag aldrig mer ens skulle besöka Norrland.
Väl framme vi stugan var jag så sinnessjukt varm, då jag amatör som man var hade klätt på mig sjuka mängder kläder.
Så fort vi pratar om händelsen idag skrattar Elin hysteriskt. Hon kan verkligen inte sluta skratta av tanken på mig ramlandes. Jag gjorde verkligen några praktvurpor och dagen efter hade jag blåmärken överallt och en träningsvärk som var utom denna värld.
Tro det eller ej, men tjurig som jag är begav jag mig ut i spåret dagen efter med Elins mamma som lyckades lära mig tekniken och nu idag älskar jag att åka. Jag tar på mig skidorna och tar ett barn i snöpulken efter mig så åker vi ut på en tur.
Det blev bak idag. Saffranstryfflar med apelsin. Recept från ICA.se.
Första gången jag testade och det var väldigt lätt. Det kommer jag baka till jul och ha som tilltugg till glöggen. Det blev galet gott.
Vi passade även på att lyxa till det med årets glögg som i år är med smak av Earl Grey. Jag älskar den.
Lätt den bästa glöggen jag har druckit. Sen gillar ju jag också te väldigt mycket, kanske därför denna faller mig lite extra i smaken.
Jag har varit lite dålig på att uppdatera bloggen de senaste dagarna men här hemma har båda barnen varit sjuka. Lyckligtvis är de båda på fötterna igen idag.
Jag hade en vecka med massa möten planerat men det var bara att boka om när båda blev sjuka. Så är livet med barn.
Men nu blir det jobb fram till tisdag sen sticker vi upp till fjällen för fira jul i en månad. Gissa om jag längtar!
Just avslutat ett fantastiskt bra lunchmöte med Alexandra och Björn på Nytorget 6.
Det är en av mina favoritrestauranger. Bra mat till bra priser.
Vi har ett kul projekt tillsammans nästa år som jag ser fram emot.
När man under en längre tid jobbat med ett projekt och när man slutligen får ett avslut och dessutom får med två underbara människor som Alexandra och Björn, det är en häftig känsla. Fasen vad jag älskar mitt jobb.
Elin är i London och jag har barnvakt ett par timmar så då passade jag och Anders på med lite vardagslyx. Jag älskar att vara spontan. Vi båda hade två timmar över. Anders hämtade upp mig med taxi och sedan åkte vi vidare in till city för middag tillsammans.
Vi började med ett glas bubbel på Taverno Brillo och innan vi sprang över till Strandvägen 1 och åt en grymt GOD middag. Vi tog samma rätt. Råbiff med ett glas Le Volte. För två år sedan så tyckte jag verkligen inte om råbiff, men nu är det typ det BÄSTA jag vet, så galet gott.
Sen en liten tryffel och kaffe på det. Perfekt.
Efter en så god middag unnade vi oss en Uber Lux. En skön avslutning på en härlig middag.
Hoppas ni alla har en skön fredagskväll och bra start på helgen.
Livet med barn. Det är underbart. Nästan alltid. Tror aldrig jag har varit såhär trött.
Fy fan säger jag bara. Helt sjukt för vara ärlig.
Just nu är jag less på barn. Känner att jag skulle kunna sälja Flynn för 200 spänn, nja, kanske 500 kr för att han är så söt, men till salu var han inatt.
Igår somnade Flynn 19.00 och vaknade kl 22.00. Sen skrek han i timmar. Man blir ju knäpp.
Han ville inte ha mat. Han var inte sjuk. Han bara skrek.
Vi sov bara en timme mellan klockan 22.00 – 05.00. Resten av tiden så skrek han och då menar jag SKREK.
Jag har vanligtvis långt tålamod men till sist får man panik.
Vad ska man göra?
Rio kom också in till vårt sovrum och var superledsen han med.
För han kunde inte sova när Flynn skrek.
Tror inte någon i hela Gamla Enskede kunde sova faktiskt. Det är som ett skämt.
Inatt kändes det som att någon straffade mig för allt dumt jag gjorde i min ungdom eller något.
När han skrikit i 3 timmar så var jag på väg att ge upp. Tänkte att nu klarar jag inte mer.
Men då är det bara att samla sig och försöka trösta.
Vid 02.00 satt jag på datorn med Stadens Hjältar. Då slutade han i 5 minuter.
Sen vad det igång igen.
Skrek och skrek till 05.10 sen orkade han inte mer utan somnade i min famn.
Då var jag själv så trött att jag ville gråta. Då somnade vi alla tre i stora sängen.
6.50 vaknde Flynn. Då är han helt pigg och skrattar och vill gå upp. Det finns inte mycket annat att göra än att gå upp. Rio vaknade även han motvilligt och vi går upp och lägger oss i soffan med Barnkanalen på tvn. Efter 30 min så börjar Flynn skrika igen. Han är såklart sinnessjukt trött och efter 45 min skrik så somnar han på golvet i hallen.
Lördagen startade med Social Media Gala. Hur kul som helst. Det var 100 inbjudna till galan i Gamla Stan. Icona Pop och Benjamin Ingrosso stod på scen och sedan var det massa vinnare till nomineringarna. Bland annat vann Kenza för Årets Bloggare och Alex och Sigge för Årets Podcast.
Det var en riktigt kul kväll. Verkligen bra jobbat av Michaela Forni och Margaux Dietz som anordnat galan. Det blev en sen kväll, men det var det värt.
Jag och Anitha Schulman tog en selfie under middagen
Det var grymt bra tryck under hela middagen, såå kul!!
Det tråkiga var att Elin blev utringd till jobbet och stack kl 05.00 söndagmorgon för att flyga till Nice. Jag ville verkligen inte att Elin skulle jobba, hade sett fram emot en mysig söndagsfrukost. Var aningen trött när Flynn vaknade klockan 7.00 vilket är sent för honom så det var väl skönt ändå att han tog sig en sovmorgon, man får vara glad för det lilla, haha.
Vid lunchtid kom Elins syster för vara barnvakt åt barnen då jag hade jobb på schemat. Det var tur att Elins syster kunde ställa upp annars hade jag fått ställa in mitt jobb. Vi har ingen familj i Stockholm. Det är jättejobbigt ibland. Hela min familj och släkt bor i Skåne medans Elins familj bor i Östersund. Den enda familj vi har i Stockholm är Elins syster. Är otroligt tacksam att vi har henne och hennes kille. Men ibland önskar man att man bara kunde ringa sina föräldrar för spontan barnvakt så man kan ta en middag eller bio. Det kan jag erkänna, att det har varit lite kämpigt men man har vant sig och anpassar sig efter det. Så för er som har båda föräldrarna nära. Jag är såå avundsjuk på er.
Men i söndags hade vi barnvakt och då hoppade jag in som skådespelare. Jag skulle spela en servitör på Teatergrillen. 5 timmars jobb blev det. Men det var ett riktigt kul gäng så det var det värt. Det är otroligt kul att få stå framför kameran ibland. Även om mitt jobb normalt är bakom kameran.
Kul att få skådespela med detta gäng. Björn är sinnessjukt kul mellan tagningarna.
Efter en sen kväll i lördags så var jag så sjukt trött, haha. På vägen dit så ville jag nästan avboka. Höll på somna på tunnelbanan. Men när vi väl kom i gång så gick det bra. Det var en kul scen och detta är dessutom inledningsscenen i filmen så det är extra kul att få vara med.
Efter jobbet fick jag rusa hem då Elins syster skulle iväg. Sååå skönt att komma hem till mina barn. Så det blev MASSA mys. Gud vad jag har saknat dem i helgen.
Vi låg i soffan och bara busade och skrattade. Sen somnade båda samtidigt så gott. Håller tummarna för en bra natt.
Så för att sammanfatta denna helg så var den sjukt kul. Men jisses vad trött jag är!!
Inatt sov vi alla tre hela natten. HELA NATTEN. Kan fortfarande inte fatta det riktigt. Första gången det har hänt för mig sedan Flynn kom till världen. Rio vaknade vid 3.00 och kom in till stora sängen och somnade om direkt så det räknas i min sovvärld som att sova hela natten.
Kl 7.00 väckte Flynn oss. När jag spänt vände mig om för se vad klockan var så tänkte jag – bara den inte är tidigare än 6.00. När jag sedan såg att den var 7.00. LYCKA LYCKA LYCKA.
Så idag går jag bara att ler.
Eftersom det här med förskolan fortfarande är nytt för mig så kan jag erkänna att det går sådär att ta sig dit på morgonen. Tror inte jag har fått in någon bra rutin än. Vi käkar frukost först och sedan fixar jag Flynn. Han tar alltid längst tid.
Frukosten är väl inga problem MEN sen kommer vi till kläder och ytterkläder, HERREGUD! Vilken jäkla utmaning för tålamodet. Kan tillägga att Flynn hatar att ta på sig kläder. Han hade nog mest velat gå runt naken alltid känns det som.
Kläderna går väl rätt hyfsat men sen kommer vi till ytterkläder. Måste ta på mig själv först tänker jag. Det är en bra tanke men jisses vad svettig man blir innan allt är klart.
Tänkte jag skulle bjuda på en bild, detta var det bästa jag fick till. Men bilden talar för sig själv
Först ska overallen på, barnen vinklar kroppen bakåt som en banan så det nästan är OMÖJLIGT att få in benan i overallen och vill tillägga att under hela tiden skriker båda. Börjar Flynn så ska Rio sympatigråta. När overallen till sist är på så ska skorna på. Det är ju inte så att Flynn hjälper till direkt. Jag har ett par Kavat med skosnöre, BIG NO. Men snart åker Sorelskorna på.
Sen ska vantarna på. ALLTSÅ HERREGUD. Dessa vantar, Jag fattar det inte. Man ser ju knappt Flynns fingrar till att börja med. Att de åker av innan vi ens kommer ut händer 9 av 10 gånger. Men mössan går lätt och Flynn är klar. Helt slut. Då gör vi allting igen då.
Medan en skrikande Flynns sitter och tittar. Väl ute så bara vänder det och båda är plötsligt glada. Ibland tror jag att de pratar ihop sig för att försöka knäcka mig lite på morgonen, haha
Tålamod Johannes, Tålamod.
Men för att sammanfatta denna morgon så var det världens bästa natt. Jag har fått sova. HURRA.
Ha en underbar dag. Nu ska jag äta frukost på Mellqvist på Rörstrandgatan. Bästa fikstället
Det blev en lunch på Lisa Elmqvist i Östermalms Saluhall idag. Först en gravad lax sen en toast skagen. Men en liten mousse till dessert. Miljön där inne är väldigt mysig. Jag gillar saluhallar.
Efter lunchen var det inspelning på Sabbatsbergs sjukhus. Det var sista dagen för bland annat Sven-Bertil Taube så det var blommor och massa kramar.
Jag jobbar med ett jackmärke som heter Scandinavian Edition, ett norskt märke, väldigt fina jackor. SnyggBjörn är en av ambassadörerna som jag jobbar med.
Imorgon är sista jobbdagen för i år sen bär det av till fjällen. På eftermiddagen ska jag och barnen plåtas för Vi föräldrar till nästa nummer. Flynn är fortfarande sjuk så hoppas han är bättre till fotograferingen.
Igår fotograferades jag och barnen för Vi Föräldrar. Vi ska vara med i ett reportage i januarinumret som handlar om att vara tvåbarnspappa. Jag var väldigt orolig att det inte skulle gå att få till några bilder då barnen inte direkt älskar att sitta stilla, men det gick helt klart över förväntan och bilderna blev fina.
Tusen tack till vår fotograf Jezzica som var grym och gjorde ett lysande jobb.
Nu har vi kommit upp till stugan. ÄNTLIGEN. Ska bli skönt att vara här uppe en hel månad och bara kunna fokusera på barnen. Det blir aldrig samma sak hemma. Nu är det semester! Vi kommer stanna länge och Elin som jobbar kommer vara här så fort hon är ledig, vilket är en hel del, och åka iväg och jobba lite ibland.
Det är lagom med snö. De flesta backarna är öppna och det är en härlig stämning här uppe.
Rio har en vinteroverall från Mini A Ture kängor från Sorel mössa från Moncler och vantar från Hestra.
Ni som har läst min blogg ett tag vet att jag har ett stort intresse för barnkläder. Börjar nästan känna mig beroende, haha! Innan vi åkte upp igår passade vi på att shoppa nya fjällkläder till barnen. Såå mycket fint hittade vi på Babyshop. Jag blev helt kär i Rios nya overall från Mini a Ture. Är kär i hela det märket. Danskar är väldigt bra på design.
Det blev massa lekar och bus i snön hela dagen. Sen tog vi en fika och innan vi åkte hem för att laga en god middag. Får se vad det blir idag med tror vi är sugna på fisk.
Eftersom vi är här så mycket över vintern och alltid på julen så har vi sällan julpynt hemma. Istället blir det all-in på allt julpynt här uppe.
Vi tog en liten fika på ett hotell här. Flynn sov och Rio ville inte somna men var väldigt trött så han myste lite med en film och drack färskpressad juice. Här i nya polotröjan från Mini Rodini.
Var precis ute på terassen och tog dessa bilder. WOW vilken kväll det är. Hur fint är inte detta?
Nu sover barnen och jag ska tända brasan och börja laga middag.
Vi bara njuter och njuter. Klockan är förvisso bara 8.00 men det kvittar. Tycker om att gå upp tidigt här. Så fint att se solen gå upp.
Jag älskar att resa runt i hela världen MEN det finns inget ställe i världen där jag får ett sådant lugn i kroppen som jag får uppe i stugan. Vi bara går runt och myser. Barnen sover bra och alla är glada.
Här uppe myser man runt i pyjamasen länge varje morgon och sätter på den en timma innan läggdags på kvällen så vi köpte nya till barnen innan vi åkte upp.
Rios kommer från Petit Bateau och Flynns kommer från Mini A Ture
Idag ska det snöa! Det blir bara bättre och bättre
Ha en fin lördag!
Varje kväll när barnen somnat så tänder vi brasan och massa ljus. Älskar ha ljus överallt.
Vår utsikt från terrassen tröttnar man verkligen inte på
Det blev torskrygg till middag igår. Jag gjorde en varm sallad på svartkål, sidfläsk och skivad zucchini som jag stekte i olja i cirka 5 minuter. Sedan stekte jag fisken först i pannan snabbt sedan in i ugnen. Ett tips är att alltid använda termometer till fisken. Vi hade ärtskott och riven pepparrot som garnering. Till det drack vi ett glas Pinot Gris från Alsace. Otroligt fräscht och goda smaker som passar väldigt bra tillsammans.
Skulle få till en selfie men det spårade ur en aning, haha
Börjar bli så fint med all snö. Det har varit varmt i november och början på december men nu är det minus och det är vitt överallt. Idag så snöar det väldigt mycket. Elin flög just ner till Arlanda för jobba några dagar. Så nu är det bara jag och killarna. Först lite mat sen ska vi ut och åka pulka.
Rio älskar att baka. Igår var det dags för första pepparkakshuset.
Det tog ett tag innan Rio fattade hur han skulle sätta dit alla Non stop men GUD vad kul han tyckte det var. Problemet kom sedan när han insåg att chokladbitarna var galet goda, haha!! Tror nog inte att detta kommer stå till jul. Rio har redan varit och pillat lite på det redan. Kanske får bli en muta om det är kaos här i stugan någon dag
Rios fleccedräkt från Mini Rodini är såå perfekt för fjällen. Gul är annars inte min favoritfärg fast denna tycker jag väldigt mycket om. För inte att tala om hur skön den är.
Rio tränar på att ta på sig kläderna själv. Det går bra men det gäller att inte ha bråttom. Det enda lilla problemet är att Flynn tycker att det är tråkigt att vänta.
När frukosten var avklarad imorse så vad det dags för pulkarace. Efter den lite jobbiga ”klädstriden” så var vi ute. Skulle ljuga om jag sa att det inte är lite jobbigt att ta på alla dessa lager av kläder innan man ska ut. Nu är det 12 minus så det gäller att vara påklädd ordentligt.
Alltså, på riktigt, hur GULLIG är han inte? Min älskade Rio.
Rio pratar hela tiden nu. Är så roligt att vi viker oss av skratt ibland.
Han är verkligen inte tyst mer än ett par sekunder i sträck.
Så himla kul!
Barnen har likadana mössor från Elodie Details. Supersköna och urgulliga.
Det blev många turer upp för backen och ner igen, om och om igen. KUL.
Sen stod jag och Rio och tittade på liften. Också ett evighetsprojekt, haha.
Flynn som har hosta låg i vagnen och kikade när jag och Rio åkte pulka.
Lunch blev det på Sybilla. Korv med bröd stod på menyn. Ett säkert kort.
Flynns täckbyxor från Colmar är verkligen jättebra.
De går hela vägen upp på bröstet fram och lika långt upp på ryggen bak, så det blir aldrig någon glipa mellan byxan och jackan som det annars kan bli om man inte har overall.
Efter allt bus i snön så bestämde vi oss för dricka varm choklad.
Gissa om det var poppis.
Så vi svängde förbi ICA för att handla lite grädde bland annat.
Rio älskar att handla med egen vagn.
Han plockar ner alla varor i vagnen, kör efter mig precis där jag går sedan plockar han upp allt på bandet vid kassan.
När vi hade betalat och gick ut var han helt knäckt över att vi hade handlat klart.
Han skulle kunna stanna där i flera timmar.
Jag skrev ett inlägg på Facebook för några månader sedan där jag hyllade Elin. Bland annat skrev jag hur jag beundrar hennes humör, att hon aldrig är sur.
Fick en och annan fråga efter det och en del tyckte nog att om man inte är sur så håller man inne alla sina känslor och att man ska kunna visa alla sina sidor för varandra i ett förhållande, inte bara de bra.
Självklart ska man det. Men bara för att man inte är sur betyder ju inte det att man bara går omkring och visar sina bra sidor och håller inne andra känslor.
Elin kan såklart bli lite arg eller irriterad. Men hon surar inte. Hon går aldrig omkring och muttrar och tjurar över småsaker utan blir hon arg så får man veta det sedan går det över lika snabbt.
Där var vi så olika hon och jag när vi träffades. Som jag skrivit tidigare så har ju jag varit långsur innan. Fy fan. Ibland kan jag få ångest över tid jag lagt på att vara sur eller arg eller irriterad.
Ni kan ju själva tänka er krocken i början när Elin kunde bli arg, pang, sedan 2 minuter senare hade det gått över och hon var typ ”ja ja skit samma, vad ska vi göra nu? Ska vi hitta på något kul?” och jag var en person som kunde (ja på riktigt) vara sur i ett par dagar.
Jag skäms när jag tänker på det. Hur fan man kan lägga energi på att vara sur. Det är sjukt!
Vi är väldigt måna om att prata om alla känslor och få visa alla våra känslor, men att lägga energi på att gå omkring och sura är inte något vi sysslar med här hemma.
Det sjuka är att det var först när jag träffade Elin som jag tog mitt humör på allvar och insåg att såhär vill jag inte vara. Jag såg mig själv som en positiv och glad person men en positiv och glad person går inte omkring och surar i flera dagar. Nej inte ens i flera timmar kan jag tycka.
Jag kan inte nu i efterhand ens förstå hur man kan slösa bort så mycket tid på det.
Men vägen till den jag är idag har inte varit lätt alla gånger. Om man växt upp med en förälder som aldrig pratar om sina känslor, som stänger in sig när det blir en konflikt och som är sur i flera dagar i sträck, då sitter beteendet man själv har djupt inne i en sedan barnsben.
För mig var valet att ändra på mig väldigt lätt och man hade ju hoppats att det bara hade varit att knäppa med fingrarna och säga ”från och med nu ska jag ändra mig” så blev det så. Riktigt så enkelt är det inte.
Jobbet till att leva ett rakt igenom positivt liv började innan jag träffade Elin men det var först när vi möttes jag på allvar tog tag i det.
Jag började med att bestämma mig. Från och med nu ska jag aldrig mer vara långsur.
Sedan gav Elin mig många tips på vägen hur man ska tänka och vad man ska göra när känslorna dyker upp, för de gör de ju ändå.
I början är det sinnessjukt svårt. Att känna känslorna i bröstet samtidigt som huvudet säger att de inte får komma fram. Detsamma var det med mitt humör, jag kunde bli mer arg tidigare. Jag hade inga utbrott direkt, men var ändå mer arg än jag kan bli idag.
Elin har varit såhär ”kortsur” hela livet. Det är ganska fascinerande hur hon så lätt bara ”ja ja nu är vi glada istället jag orkar inte vara sur”. Hon tycker det är tråkigt att vara sur och hon lägger hellre energin på något positivt. Älskar den sidan av henne. Hon säger alltid ”a negative mind will never give you a positive life” och det brukar jag tänka på. Vill man leva positivt måste man sluta tänka negativt.
I min värld skulle jag heller aldrig kunna vara hundra procent lycklig om jag skulle ha kvar negativitet i livet.
Första två åren efter mitt beslut fick jag jobba med känslorna mer eller mindre varje dag. Men sen kom vändningen och nu ÄR jag positiv. Det låter sjukt, men jag är inte längre långsur. Känslorna kommer inte upp i mig längre. Jag blir inte direkt arg längre, i alla fall inte som innan. Det går över snabbt och jag berättar hellre vad som irriterar eller stör mig så reder vi ut det direkt och går vidare.
Det har varit flera steg i det här för mig. Jag har inte bara bestämt mig för att ändra mig jag har även tagit tag i många lite sorgliga och ledsna känslor från min barndom. Jag har pratat, diskuterat och gjort avslut med personer i min närhet och även pratat ur mig väldigt mycket om saker som hänt när jag växt upp eller i min ungdom.
Jag har valt att inte lägga locket på utan mer ta reda på VARFÖR jag blivit sur eller arg och VARFÖR jag inte kunnat prata om mina känslor.
Det är en befrielse och jag känner därför att det viktigaste i vår familj nu är att alla känslor är okej och alla känslor ska gå att prata om. Vi uppfostrar barnen med uppmuntran, kärlek och positivitet men självklart får de bli arga och ledsna och då finns vi där som mest för dem. Detsamma gäller för mig och Elin. När hon är svag är jag stark och tvärtom.
Ibland är det nog nyttigt att rannsaka sig själv och tänka efter vad man lägger energin på. Hur mycket tid och energi läger du varje dag på negativa tankar och känslor?
Livet blir så mycket roligare om man bara tänker och lever positivt.
Vi bäddade ner Flynn i åkpåsen och tog en långprommis så han fick lite frisk luft. Rio tog sparken. Gulligt!
Sedan var det dags för en riktig köttbricka. Jag älskar kött! haha. Här har jag lagat oxfilé och ryggbiff. Ugnsbakade tomater, grillad paprika, hemmagjorda pommes, pepparrotsås och svartkål med sidfläsk. Så. Sjukt. Gott.
Barnens mormor och morfar var här och när Rio såg bilen komma ropade han ”Moffa Tut Tut! Moffa Tut Tut!” Haha. Gulligt.
Nu ska vi fly fjällen i sinnet en stund och boka bord på några grymma restauranger i New York, till vår vuxenresa dit.
Jag och Elin utan barnen.
Vi har rest så mycket med barnen att det känns väldigt ovant att åka bara vi två.
Men först ska vi ha långt jullov här uppe.
Rios första dopp, det var inte så populärt, haha
Varje morgon lagade jag en härlig frukost
Puerto Mogán
Varje morgon satt vi här och njöt
